Om mig

Avskyr verkligen att beskriva mig själv, för det blir aldrig riktigt rätt. Antingen är man blygsam där man inte borde, eller så låter man alltför självgod. Sanningen ligger antagligen någonstans i mitten; mellan militant självhat och onani framför badrumsspegeln.

Jag heter Ann-Ewa, men kallas vanligtvis för Anne. Skriver en del i perioder, och då mest för min egen skull. Ibland roar jag mig med musik också, även om jag hellre lyssnar än spelar. Jag är bra på att börja saker, men dålig på att avsluta dem, och de få saker som faktiskt blir färdiga tycker jag inte om att visa för folk. Jag är alltså inte känd för någonting, och vill helst inte bli det, eftersom jag tycker att andra kan bättre.

Jag är en ganska nöjd kugge i det maskineri som kallas Konsumentgenerationen, där jag hellre bara tar in information istället för att sprida eget material. Om jag spelar instrument vill jag helst vara ensam, för annars spelar jag fel. När jag cyklar ramlar jag alltid, oavsett om någon tittar eller inte. Jag kan inte åka skridskor. Jag är ganska okoordinerad och relativt klantig, vilket ibland kan leda till såväl småfarliga som roliga situationer.

Mitt favoritord är ”skogstokig”. Det kanske också är bra att veta. Jag ler varje gång jag hör det. Samma effekt blir det av ”bindgalen”. Jag kanske helt enkelt tycker om synonymer till att man är knäpp? Vad säger det om mig?

Hur som helst. Ibland är jag ganska rolig. Det är jätteroligt, och jätteintensivt. Det kräver massor av energi när jag är rolig, både från mig och de som råkar vara i närheten. När jag är färdig med dessa små utbrott av lustighet är det inte sällan jag blir så trött att jag gråter. Det är mindre roligt, men oftast värt det.