Inflyttningen är i princip klar. Det blir ett flyttlass till om två veckor, eftersom jag hade mer saker än jag trodde. Men det viktigaste är här: soffan och stereon, och ett fult blomträd som jag ärvt efter far. R har fått en ”läshörna” i vardagsrummet. Det är mycket hi-tech och består av en fåtölj, en lampa och en förlängningssladd. Han stormtrivs där, så jag ser inte mycket av honom förrän framåt kvällen när han frågar om jag inte ska gå och lägga mig snart. Argsint stampande och gråtande att jag inte är trött tvingas jag sedan ta min nalle och min kudde och gå och lägga mig. R berättar sagor, i regel om seriepyromaner eller våldsmän, eller män som ser ut som någon av statisterna i Den Sista Färden. Till slut somnar jag, och då smiter han iväg, och jag hör hur han slamrar i köket och tassar runt. Jag misstänker att han städar i smyg, men själv menar han att han antingen arbetar eller pysslar med sitt. Jag tror inte att han får mycket gjort i arbetsväg, för när jag vaknar är disken ren, allt bröd är försvunnet, kaffet i burken har minskat och all bråte jag dragit fram under kvällen är borta. Jag känner mig lite som Trötter i Snövit: Min kopp är ren… Sockret är borta!
Igår kväll lekte vi dejting. Jag duschade och sminkade mig och gjorde mig fin i håret och klädde upp mig. Sedan lagade vi mat, och satte oss för att se en film och mysa. Första halvan av filmen dränktes i ljud från Rs mage, som verkligen tycker om att mullra, oavsett om den är mätt eller inte. När den väl tystnade var R uppenbarligen mycket utmattad, så andra halvan av filmen snarkade han. Jag tror att filmen var bra. Det var en söt skådespelerska, och fina färger, men jag hörde inte ett ljud av dialogen och förstod inte riktigt vad den handlade om. Imorse ville R att jag skulle förklara filmen för honom, men det kunde jag ju inte. Allt som allt måste jag säga att det här var min bästa dejt någonsin!
Maten igår kväll blev en mycket egendomlig korvgryta med ris. Det är praktiskt att bo med R, för jag kan inte koka ris, men det kan han. Dessvärre tror han att jag kommer att dö och ruttna inom loppet av ett par timmar om jag äter normalsaltad mat. Om det här fortlöper kommer jag att ha små strategiska saltgömmor i lägenheten. Jag har redan sett ut två mycket bra gömställen: under soffdynorna och bland mina strumpor. R tror att båda ställena är gravt förorenade och ohygieniska, och därmed kan jag vara säker på att han inte skulle leta där.
Jag letar frenetiskt efter fjärrkontrollen till min dvd-spelare, men misstänker att jag nog glömt den i Mariestad. Det var ju väldigt onödigt, kan man tycka. Däremot har jag hittat en massa kläder som jag inte sett på evigheter, eftersom den förre pojkvännen försökte kasta större delen av mitt bohag, då det inte höll tillräckligt hög standard för honom. Tji fick han! Han hade gömt alltihop i källaren i Mariestad, i väntan på att kunna kasta det i smyg, och jag hittade det! Den leopardmönstrade, slampiga klänningen kan nu återta sin hedersplats i garderoben. Man vet aldrig: vi kanske behöver klä upp oss inför kyrkkaffe eller liknande.
Nu ska jag återgå till att åstadkomma så lite som möjligt medan R sitter i sitt hörn och ”arbetar”. Inom någon timme kommer rörmokaren och fixar handfatet, som för tillfället läcker som en glad hundvalp varje gång man tvättar händerna.
